Det var fredag
ju mer klockan blev
desto mer orolig blev jag.
Jag åkte till min kompis Jim.

Där fick jag träffa Niklas,
han hade väldigt många piercingar & även tatueringar.
det var han som skulle pierca mig.
Jag var skit rädd.

det lät ungefär såhär:
jag: usch, jag kommer dö!
han: men det är inte farligt.
jag: kommer de blöda?
han: ja lite.
jag: shiit, nä usch. jag gråter nog snart.
han: haha nej, det gör inte ont och det blöder ju inte så mycket.
jag: jag måste vara den största mesen du någonsin piercat! haha.
han: nej det finns värre. jag lovar dej.

"vi prickar ut den, tvättar osv"

jag: jag vill inte se nålen, för då dör jag på rikigt!
han: haha, du behöver inte se den.
jag: jag tror jag håller för ögonen nu.
han: men vet du, vi kan testa med tången först så får du se hur de känns. se det gör ju inte så ont.
jag: känns det typ så, fast lite ondare? haha
han: ja ungefär, asså det känns knappt.
jag: okej men nu vill jag inte se mer. !HÅLLER HÅRT FÖR ÖGONEN!

"han börjar ta fram nålen och jag tittar fram bakom mina händer
men gömmer mitt ansikte direkt igen"
han tar tag i tången och sedan börjar trycka igenom nålen.

jag trodde mitt hjärta skulle stanna!
det gjorde inte ont men man kände ju att det var någonting som var i min navel.
jag vågade inte kolla men ändå kände jag mej så lättad,
det gjorde inte ont och jag kunde andas ut.
nu sitter jag här 24 timmar efter och har ett litet navelsmycke! (Y)

Jag är jätte tacksam att niklas ville ställa upp,
om jag hade vart i en studio hade jag nog svimmat direkt.
jag tycker det är lugnare att va hemma hos någon.
jag är rädd för två saker, NÅLAR OCH VÅLDTÄCKTER.

Niklas var en lugn person vilket var bra, för då lugnade han ner mej samtidigt.
han respekterade att jag var rädd vilket kändes bra. han tog väl hand om mej.
Jag betalade och gav honom en kram!